Nu har jag sällat mig till skaran som har blogg..Hur detta kommer att arta sig är dock än så länge inte känt.Men jag antar att det är ett sätt att skriva om min dag och som dom därhemma eller vem som helst kan läsa om.Inte för att jag vet precis vad man skriver om .Men jag antar att det mesta kommer att handla om mitt liv..vad jag gör..vad som händer..osv.Jag bor i Newbiggin by the sea i Nordöstra England. Det är en fin liten stad som ligger precis vid vattnet. Har nog kanske högst fem minuter ner till stranden.Jag känner inte så många här.Men jag har en del folk jag träffar då och då och som jag tycker om. Jag är inte typen som går till puben heller. Tillbringar den mesta tiden hemma vid. Har idag varit ute och gått min vända som vanligt. Och jag är glad så länge jag kan göra det. Jag skriver så länge jag kan. Jag påbörjar nästa torsdag ännu en cellgiftsbehandling. Men det gick bra förra året när jag fick det så jag utgår från att det ska fungera i år också. Har dessutom en övertygelse om att man påverkar sitt eget helande så jag ska nog fixa detta också.Här uppe i norra England är folk lite positivt nyfikna och undrar förstås vad jag gör här. Ofta säger dom hej och slänger ett par ord. Då hör dom ju med en gång att jag inte är härifrån ..Så då får jag tala om att jag är svensk..Jaha blir ofta svaret..Är du här på semester då eller.Nej säger jag ..jag bor här..OJ DÅ..hur kommer det sig att du bor här..Ja så är pratet i full gång.Dialekten är så himla fin men fy för attan så svår att förstå..Även då det är faktiskt är blandat med många skandinaviska ord. De gamla vikingarna som kom hit lever ännu kvar i många ord och uttryck. Jag bor i ett lite hus med en pytte gräsmatta som vi försöker få ordning på..Vi har bara bott här sen okt. då vi flyttade från Cramlington. Mannen som bodde här innan hade inte gjort något med pytte trädgården på många år..SÅ nu gräver maken varje dag..Och jag är arbetsledare och talar om hur det ska vara. fniss..Det tycker jag fungerar bra..Normalt så brukar jag gå till gymmet som ligger alldeles intill här. Men jag får göra ett uppehåll nu pga. min sjukdom.Men ändå så försöker jag gå och hålla igång så gott jag kan..Och för att inte bli helt uppslukad av negativa tankar så syr jag änglar och allehanda uppstoppade saker som jag skickar till släkt och vänner där hemma. Dessa snälla människor betalar alltså för detta..Inte för att jag tjänar en krona på det..Och det är inte min mening heller..Men jag tar ut för porto och material ..sen resten skicka jag in till cancerfonden.:Och det tycker jag känns så himla bra. Förutom maken och mig själv så bor här en fruktansvärt bortskämd gul katt som heter Moggie. Denna katt hittade vi övergiven på en terass i Puerto De Mogan där vi bodde. Ingen mamma syntes till alls. Jag födde upp honom med flaska och det var en strid på kniven. Men ack så roligt. Nu är han fem år och äger huset och oss. Han fick naturligtvis flytta med oss it även om det tog lång tid innan han kunde komma hem.Karantän är obligatoriks här..Vi hade Moggie i karantän på Gran Canaria på vår båt där vi bodde permanent innan vi kom hit. Våra båtgrannar där nere erbjöd sig att ta hand om honom tills rabies provet var avklarat och han kunde komma hem::Så det var himla snällt av dom. Karantänskostnad är VÄLDIGT dyrt annars här. Denna kattherre har ett något annorlunda sätt mot alla andra katter jag känner och har känt. .Jag tror på något sätt att han tror att han är människa..Han ska äta det vi äter..Ja ialla fall lukta på allt..Han gillar aioli..jordnötter...choklad..kakor...kaviar...marmite..ja allt möjligt konstigt..Han sover överallt..Just nu på hyllan i min garderob..Där är hans nya säng för eftermiddagarna just nu..Sen ikväll vill han ut och då får jag stå nedanför och erbjuda honom min axel så han kan stå på den med framtassarna...sen lyfter jag ner honom i baktassarna..Sen på kvällen eller tidiga natten är det dags att sova hos mig..I min säng..Jag har två kuddar..men jag får vara glad om jag får en halv när han har bestämt sig för att gå och lägga sig. Sen vid fyratiden vaknar han ..och då vill han gärna att jag ska vakna också..Då har han ett himla bra sätt för det..Han går liksom över kudden..över mitt huvud..och då "råkar" han trampa på mitt hår..Och tro mig..INGEN jag säger ingen sover vidare när nio kilo katt trampar på dina hårstrån..(ler)..Fast å andra sidan behöver jag inte oroa mig för det så länge till..För jag kommer väl inte att ha något hår så länge till..fniss..Men det var inget stort trauma att tappa håret heller för den delen..För när behandlingen var slut så tog det knappt åtta veckor innan håret hade växt ut och täckte hela huvudet..Och det har aldrig varit så tjockt eller så lockigt..Så för den delen är det väl lite tråkigt att man förmodligen tappar håret..Förutom att sy så läser jag mycket böcker..Jag är enormt intresserad av det andliga och allt som rör det..Jag har ganska nyligen läst en bok som heter The Secret av Rhonda Byrne..Den var mycket intressant tycker jag..Handlar i stort sett om att du kan få eller dra till dig allt du önskar om du ber om det..Lagen om attraktion kallas det visst..Det finns så många resurser i universum så det finns nog för alla..En bok jag rekommenderar till alla..I går fick jag en bok som heter Munken som sålde sin Ferrari..En sannhistoria om en advokat som hoppar av och tillbringar en lång tid bland munkar i Himalaya tror jag..Jag har ännu inte börjat läsa den..Men helt klart ser den mycket intressant ut. Pratar mycket med mina två söner i Grästorp i Västergötland där jag bor när jag är hemma..Ja jag skriver ännu hemma. För Sverige är hemma och kommer nog alltid att vara det tror jag..Har också två systrar som jag pratar med..Min älskade stora syster bor i Hjo och vi pratar över skype på datorn och har webkamera så vi kan se varandra. Det är så härligt. Sen har jag en syster i Trollhättan som jag också pratar med varje vecka.Även hon är mig oändligt kär..men vi använder den vanliga telefonlinjen. Sen har jag en drös med syskon barn som jag är i kontakt med. Mer eller mindre. Jag var nu hembjuden till bröllop den sista maj då min lilla systers dotter ska gifta sig..Men jag får stanna här som det ser ut nu då. Kanske lika bra det--jag är en mycket lättrörd person och gråter lätt..Och jag vet ju att jag skulle ha bölat hela tiden i kyrkan ..hahaha.:Men det hör väl kanske till också. Mina älskade barn..två pojkar..är 21 och 34..ja det är ett långt hopp emellan.Vi har ett hus på landet där vi alla bor..Dom trivs tillsammans och klarar sig utmärkt själva..Även om jag som mamma är mycket tjatig då jag är hemma och även när jag är här..Men det är så..att som mamma vet man alltid bäst.. Sen att dom gör allt själva och klarar allt utan mig hör liksom inte hit..Så är det när man har barn antar jag..Jag vet inte om det går att lägga upp bilder här..Men jag kan försöka..fungerar det så blir det en bild över Newbiggin och stranden där..Om inte så blir det förstås ingen bild då..Tills nästa gång..njut av livet..
